Jag får önska en god fortsättning på det nya året och hoppas att året blir minst lika bra som förra året, minus allt med pandemin och annat elände.
När jag säger något nytt tänker jag på inflationen, något vi inte sett i Sverige sedan början av 1990-talet. Inflationen har sedan dess varit mellan 1 och 1,5 procent per år, medan Riksbankens mål har legat på 2 procent. Nu har inflationen stigit till 3,6 procent (nov-21). Inflationen har tidigare varierat ganska kraftigt, mellan 1940 och 1990 varierade den mellan 17 och 0 procent. Vi hade en topp och en botten runt 1920, med inflation ett år över 45 procent och sedan nästan år 20 procent deflation.
Inflationen är urholkning av penningvärdet. För att få samma mängd varor eller tjänster så måste vi betala mer än förra året motsvarande inflationen, allt övrigt lika. Många säger att inflationen bara är tillfällig på grund av obalanser i handel, varor, energi, transporter, containrar som är på fel plats, båtar som fastar i kanaler och att merparten av inflationen kommer av den rådande pandemin. Så kan det säkert vara, men jag är inte helt övertygad om att det bara är tillfälligt något år eller så.
Inte bara orsakat av pandemin
Allt är inte pandemirelaterat, som till exempel energipriserna. Sverige har en obalans i energiförsörjningen – i alla fall nu under vintern och i södra Sverige. Under sommaren har vi bättre överskott, men det hjälper ju inte för stunden, och det hjälper framför allt inte industrin som måste köra året om. För mig är det lite som att säga att vi inte behöver ha vinterdäck på bilen för medeltemperaturen över året är plus. Klen tröst för den som råkat ut för en olycka eller inte kommer upp för backen. Nu är det så att sommardäcken inte fungerar vid lägre temperaturer, det finns lag om vinterdäck och vi måste ha dem av flera andra skäl.
Elsystemets brister är inte heller något vi bygger bort på något år. Svenska Kraftnät säger att det tar minst 20 år för ny ledning från norr till söder – och utbyggnad av elproduktion tar många år, oavsett vilken energi vi skall ha i framtiden. Kommer energiproduktion med hjälp av fossila bränsle att förbättra situationen? Knappast av många skäl – miljömässigt, hållbart, moraliskt, skattemässigt … Dessutom kommer vi säkert att använda betydligt mer el i framtiden, något som gör situationen än mer ohållbar (med den åsikten känner jag inte att jag sticker ut hakan allt för långt).
Senaste åren har vi också haft en mycket stor prisökning på somliga produkter, många gånger en dubblering av priserna. Stål och aluminium som exempel, med containerpriser 5 gånger tidigare pris. För många köpare är det inte ens säkert att de får tag på det material de behöver för att upprätthålla sin produktion. Självklart kommer dessa prisökningar på material och råvaror att leda till ökningar av konsumentpriser. Detta har bara ännu inte slagit igenom på priserna ut till kund fullt ut.
Jag såg att IKEA har ändrat priserna efter jul. Jag köpte en fjärrkontroll innan jul för 79 kronor och såg att den nu kostar 129 kronor, det blir +63 procent. Just på den produkten är det svårt att argumentera om en låg inflation. Jag är mycket ute i industrin och alla pratar om kommande prisökningar, 10 till 20 procent är inte alls ovanligt. I ett fungerade system leder ett ökat pris och en ökad efterfrågan till ökad produktion, vilket i sin tur leder till ett lägre pris och att ny jämvikt uppstår. Det kommer det göra nu också, men det kan ta tid. Det är högst troligt att lönerna kommer att stiga för att kompensera prisökningarna.
Påverkar detta fastighetsmarknaden?
Ja, sannolikt. Riksbankens stora vapen mot inflation är höjd ränta, vilket i sin tur driver på ytterligare genom höjda hyror och boendekostnader. Kommer löntagarna att kräva kompensation för detta också? Troligtvis. Inflationsspiral, förr kallad inflationsspöket, kanske kommer och hälsar på.
Höjda räntor leder till höjda direktavkastningar, vilket i sin tur ger lägre värde. Detta kan kompenseras med andra faktorer som höjda hyror, lägre driftkostnader och lägre marginaler. En mycket hög inflation leder till att fastigheter stiger i värde och lånens reella belopp sjunker. För de av er som tror på konspirationsteorier är det inte långsökt att tro att detta passar hårt skuldsatta stater perfekt, en inflation på 10 procent i 10 år så är skulden i princip borta.
Som litet export- och importberoende land påverkas vi i hög grad av vad omvärlden gör. Tittar vi bortanför våra egna gränser ser det ut som vi för närvarande har lägre inflation än andra länder. Tyskland har 5,2, USA 6,2, Ryssland 8,1 och Brasilien 10,7 procent inflation för att nämna några exempel. Men det finns hopp! I Venezuela har inflation minskat med nästan en tredjedel, från 3 000 till 1 200 procent under det senaste året.
Är jag domedagsprofet? Nej, det tycker jag inte, men lite mer inflation än vi har varit vana vid under 25 års tid bör vi nog räkna med. Kommer det vara länge? Mycket svårt att säga, men mer än något år i alla fall. Högre ränta? Ja, sannolikt. Mycket högre? Nej, troligtvis inte. Marknaden har prisat in sig på denna låga nivå länge och det är klart att en mycket högre ränta skulle få stora konsekvenser för somliga.
En förändring av marknadsförutsättningarna ger alltid vissa problem och andra ger det i stället en möjlighet. Kanske hög tid att bli optimisten och inte den som bara ser problem. En förmåga att anpassa sig har präglat livet på jorden sedan begynnelsens början. Och som alltid, att sia om framtiden är mycket svårt – jag har haft fel förr. Om man kunde det, vad enkelt det vore och samtidigt så tråkigt.
